Rostig symaskin.

Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag hade länge gått och tänkt att jag gärna skulle ha en gammal trampsymaskin. Och det var nog underredet som jag ville använda.

Det var på ett sommartorg på en gård i grannbyn som jag fick syn på denna rostiga skönhet.

När det visade sej att jag visste vem som sytt på denna gamla symaskin så fanns det ingen återvändo. Elin hette ägarinnan till denna symaskin.

 Jag tror att symaskinen stått på ladugårdsvinden, där av tidens patina.

Min älskade man tyckte ju att jag igen hade lite konstiga ideer. För jag var tvungen att ta med honom som bärhjälp för att få hem dyrgripen!

I min barndom hade vi hemma en trampsymaskin och på den gjorde jag mina första sömnadsalster. När jag var i högstadieåldern tyckte min far att jag visade prov på att kunna sy mera avancerat så han köpte åt mej min första elsymaskin.

Och visst sydde jag nästan alla mina kläder i tidig ungdom.

Jag hade tänkt skaffa en glasskiva på symaskinsunderredet. Men då jag håller på att ändra om i biblioteket blev en liten bordskiva ledig och den målade jag med vit Osmo, så den får duga tillsvidare.

Ceasar kommer från staden där L. har sin studielägenhet. Han flytta till oss i somras.

Charmig karl!

Trevlig lördag!

Sanne